Det börjar redan under den långa flygresan från Sverige till Sydafrika. Jag sitter bredvid en vit sydafrikansk kvinna som i sin tur sitter bredvid en svart afrikansk dam. Min granne börjar småprata med mig och efter en stund känner hon att vi blivit så pass förtroliga att hon kan viska, med en menande blick åt den afrikanska damen, att hon har lite svårt för att dela med sig av sitt säte. Det är alltså meningen att jag ska nicka igenkännande och himla med ögonen för att jag vet ju precis hur de kan vara, i och med att jag också är vit.
Jag åkte till Johannesburg i somras för att påbörja en fem månaders lång praktik hos Afrikagrupperna. Under min tid här har jag vant mig vid att man talar om ras, och även fått lära mig att man antingen kan vara svart, vit, färgad eller indier. Sydafrikas apartheidregim rådde ända fram till 1994 och fram till dess var det bara de av den vita rasen som åtnjöt grundläggande mänskliga rättigheter såsom den att rösta.
20 års frihet är inte lång tid i jämförelse med århundraden av förtryck och därför märks dåtida segregationslagar av än idag. Som när jag en kväll var ute med några bekanta och en främmande kvinna kommer fram till mig och ber mig att ”vara försiktig” och ”inte lita på någon”. Hon förklarar att hon alltför många gånger har sett hur afrikaner utnyttjar vita personer (och jag som fått för mig att det genom historiens gång alltid varit tvärtom...). Det som förbryllade mig mest var att kvinnan själv var färgad, och trots det hade hon uppenbarligen fördomar gentemot svarta. Mina bekanta förklarade denna skenbara motsägelse med att ”Jo, men färgade personer tror att de är vita”. Som för att säga ”de tror att de är något”. Som att vithet är något.
En annan person beskrev den här mentaliteten för mig som att människors sinnen fortfarande är koloniserade. Trots att lagstadgad segregation är något av det förgångna finns det kvar i människors tankesätt. Men faktum kvarstår att Sydafrika kämpar för att lämna apartheid bakom sig; trots att det kommer att ta tid försöker landet nu ta sig ur ett samhälle där ras spelar roll. Däremot verkar det som om Sverige och flera andra länder i Europa går i motsatt riktning, med politik som bygger på att människor ska hålla sig inom gränserna för sin etniska tillhörighet istället för medmänsklighet. Det kan vara värt att fundera på vilka gränser en sådan politik kan komma att överträda och hur lång tid det kan ta för ett samhälle att läkas efter en sådan skada.
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com