Fullmånen hänger tung över Köpenhamn och på gator, torg och bussar trängs människor på väg ut eller hem i fredagsnatten. Föräldrar med kvällströtta barn, uppklädda par med vinflaskor i händerna, förälskade unga och par som redan druckit för mycket. Ömhetsbetygelser och anklagelser om vartannat. Kärlek, fylla och förvirring.
Överallt relationer i olika stadier av förtroende och förfall. Paret som jag ska besöka har jag aldrig träffat förut och det har heller ingen annan av de 29 gästerna som står och trampar utanför porten. Ingenting vet vi om vare sig dem eller varandra, men så snart vi släpps innanför dörren börjar vi samla på oss information. Handslaget hos Gitte är fast och blicken prövande, leendet hos Henrik brett och lite ängsligt.
Vilka är de och hur har de det, egentligen? Älskar de varandra? Medan vi gör oss bekväma i hemmets möbler turas tre skådespelare om att pressa värdparet och söka efter sprickor; någon liten lögn i all välmening kanske? Ett svek som varit svårt att förlåta? Steg för steg tvingas Gitte och Henrik in i rollerna, för det är roller de ska spela, det är tydligt.
Rollerna som Nora och Torvald i Ibsens drama ”Ett dockhem”, placerad i en modern kontext, mot bakgrund av ett verkligt äktenskap. Bakom experimentet står danska scenkonstduon Fix & Foxy som tidigare gjort sig kända för att dekonstruera allt från klassiska verk som Wagners ”Parsifal” och Chaplins ”Guldfeber” till populärkulturella fenomen som Hollywoodproduktionen ”Pretty Woman” och seriesåpan ”Vänner”.
Och hur går det då? Blir Ibsens frågeställningar om rollspel, livslögner och svek mer angelägna och på riktigt genom att silas genom det avtagande ljuset i Gittes och Henriks vardagsrum, med oss på första parkett i soffhörnen? Jag tycker inte det. Kanske är frågorna för flamsigt ställda, kanske är de på förhand för projicerade på målet.
– Om jag skulle ljuga för honom? Varför skulle jag det? Jag säger bara rakt ut vad jag vill.
– Och jag är oftast ganska foglig.
Kanske är det Henrik som är Nora och Gitte Torvald? Ju mer vi ser av paret desto tydligare blir det att balansen är en annan än den förväntade. Men uppsättningen rymmer inte denna möjlighet utan fortsätter stumt och rätt respektlöst att pressa in Gitte och Henrik i kostymerna, trots att de så dåligt passar.
Att modernisera klassiker är ofta en nödvändighet och faran i Ibsens drama behöver omformuleras för att behålla sin skärpa i vår tid. När Nora tar steget ut genom dörren i originalversionen förlorar hon inte bara sin man utan allt hon har, inklusive sin ställning i samhället och barnen. Att översätta denna risk till dagens villkor är en utmaning som Fix & Foxy inte ens kommer nära att förverkliga och det är synd. På Ibsen förstås. Men också på Gittes och Henriks aningslösa gästfrihet.
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com